Familjeproblem finns säkert mer eller mindre i alla familjer skulle jag tro. Min fråga är hur mycket ska man ta emot eller stå ut med? Man har bara ett liv och då ska man väl försöka leva och umgås med folk som gör en glad istället för sådana som trycker ner en och sårar en? Vänner är ju lätt, man umgås ju med de man vill helt enkelt! Men med familjen? den ska ju alltid finnas där och är ingen man väljer(i teorin), eller? Man kanske är gladare utan ens familj? Men då blir det så jobbigt för många frågor och diskussioner är ju om familjen....
Förut när jag pratade med mamma så undrade hon om jag skulle köpa någon present till min syster och jag svarade att jag inte tänkt det. Hon fyllde år 8sept och jag grattade henne inte ens, så mycket ogillar jag henne. Dock kan jag lova er att hon hatar mig mer. Hon får ju allt annat hon vill av mamma så hon behöver nog inget av mig heller. Mitt resonemang är ju att varför ge presenter och låtsas vara glad för en dag? När man ändå vet att vi inte gillar varandra och inte går ihop för fem öre. Sedan betalar fortfarande mamma hennes presenter så det är ju egentligen inte ens hon som ger presenter. Jag ger ju inte presenter till folk som jag inte gillar så varför ge henne? Men min bror däremot tänker jag ge, visst vi har inte bästa kontakten men han går det att umgås med. Han trycker inte ner en och hatar en. Är överskattat och fejkat att ge presenter om man inte ens gillar varandra. Dock har jag köpt en julklapp till henne, men den kan jag behålla själv om det är så.
Grejen är ju den att jag vill ju så gärna att mina barn växer upp med bra relation till mormor, morfar, moster och morbror, så det är anledningen varför jag inte klipper kontakten ännu. Och om det nu är mig det är fel på så gör jag bara min familj en jätte tjänst om jag slutar umgås med dem helt ju. Då kan de ju vara perfekta familjen.... Om man bara var färdig utbildad och hade jobb så hade allt varit mycket enklare. Varje gång jag försöker prata med mamma får jag bara höra att felet ligger på mig, tror ni det gör så jag känner mig bättre? Hör man det tillräckligt mycket börjar man tro på det, och jag tror att jag är den udda i familjen. Och om du tar illa upp mamma skit i att läs, eller börja inse att jag är jävligt besviken och sårad av DIG!!! Du har ta mig fan inte funnits för mig på bra länge, även om du vill påstå det!
Så vad tycker ni ska man alltid köpa presenter till familjen eller inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar