Kom och tänka på att man har rätt många önskningar men av olika värden. Jag önskar att jag vore klar med utbildning och hade jobb, boende och familj, eller rättare sagt längtar jag till det.
Skrev ju att om min våg och knivar som jag önskar mig till jul/födelsedag. Jag verkligen önskar att jag hade Miranda och Willie nära mig, och tiden!
Men mest av allt önskar jag att jag hade min mamma tillbaka. Förlorade henne för några år sen tyvärr... Hon var som min bästa vän, jag berättade alltid ALLT för henne! Hon fanns alltid där för mig och hade tid för mig. Tror jag förlorade henne när jag började lillerud eller någon gång på jättesten. Det enda vi pratar om nu för tiden är hur dagen varit och väder och vind. Jag saknar verkligen våran relation och att jag kunde lite på henne. Hon visste inte hur jag låg till i skolan mer än att jag inte hade några ig:n. Jag har fått stått på mina egna ben och klarat mig genom det mesta sedan dess själv och med hjälp av kompisar. Kanske jag skulle vara en dålig elev för att öppna hennes ögon och hon skulle lagt ner mer tid på mig, eller någon tid rättare sagt? Visst hon har ställt upp med att ha mina hästar och betalat för dem.
Märks ännu mer nu när jag är på Irland kan jag lova. Hon lovade att skaffa skype och hålla kontakten med mig, gör hon det? nej bara genom chatt på fb. Och det är inte ofta vi lyckas prata där. Har gett henne mitt nummer så hon kan skicka något sms ibland har det hänt? nej... Men är väl bara att låta bli att känna sig bortglömd och sviken. Men ur allt kommer något positivt och det är väl ändå att jag har stått på egna ben några år nu, så det kommer jag nog klara av fint.
Sedan kommer vi till det här med orättvisor alla andra syskon förstår vad jag menar, eller de flesta andra. Och jag lovar inga föräldrar kommer någonsin inse att de gör skillnader på sina barn, så försök inte ens diskutera det du kommer aldrig få dem att inse. De kommer alltid att säga att du fått så mycket bara det att de inte kan nämna något. De fyra senaste sommarloven har jag jobbat och tjänat mina egna pengar och det betydde helt plötsligt att jag ska betala allt själv. Med en syster på två år yngre bara som inte orkar jobba så är det självklart att mamma och pappa ställer upp med pengar. Finns så mycket jag är irriterad/ledsen/besviken över men tänker inte ta upp allt ville bara skriva av mig lite...
Förlåt för ett deprimerande inlägg, men har tänkt på det mer och mer när mina kompisar här saknar sina mammor jätte mycket insåg jag att jag inte gjorde det. När jag går i affärer och ser sådana där fina texter om sin mamma på souvenir grejer vill jag bara köpa dem, men inser att jag inte alls vill det för det vore så falskt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar